Hafez och jag...

Ha, hos Hafez finner man både det ena och det andra!
Nu hittade jag en dikt som "legitimerar" min kärlek till djur och krukväxter. (Se inlägget 9 augusti) Fast han höjer också ett varningens finger:

Börja att se allt som Gud
men håll det hemligt
.......
Hafez
för vem i denna värld kan du berätta
att när en hund springer fram till dig
och viftar på sin extatiska svans,
böjer du dig ned och viskar i dess öra,
"Älskade
jag är så glad att Du är glad att se mig.
Älskade
jag är så glad,
så väldigt glad att du har kommit".

(A.Goldman: Guds älskarinnor)

Nu talar han väl om faran med "att tala så öppet och tydligt om mystikens innersta kärna", för sådant sågs inte med blida ögon av det religiösa etablissemanget på hans tid.

Även om hunden fick symbolisera något som det inte var ok (enligt de "rättrogna) att betrakta och älska som Guds skapelse - så förmedlade han sitt budskap genom en väldigt vacker bild!

Tycker jag.