Anita Goldman och Hafez

Jag har läst "Guds älskarinnor" av Anita Goldman idag. Boken handlar om kvinnliga mystiker genom tiderna. Sista kapitlet i boken har dock ägnats åt en manlig persisk mystiker som hette Hafez och som levde på 1300-talet i Shiraz. Han påminner lite om Bellman på det sättet att han sitter mest på Tavernan och "besjunger ruset och naturen och kärleken". Fast Bellman sjöng inte om Gud på samma sätt som Hafez gör. Han, Hafez var väldigt hängiven och hänförd vad gäller Gud och Kärlek. Men han gillade inte institutionaliserade religioner och i en dikt säger han sig ha rykte om sig att "älska charmen hos de laglösa, de vilda konstnärerna och de oanständiga".
Han är den mest älskade av alla persiska poeter än i dag, får jag veta. Bara Koranen lär vara vanligare än hans diktsamling i iranska bokhyllor, läste jag i boken.

Denne store mystiker, intellektuell, poet och sufimästare tog upp könsrollsfrågor i några dikter
Ett exempel:


En ung kvinna frågade mig,

"Hur känns det att vara en man?"

Och jag svarade,

"Min kära, jag är inte så säker."

Då, sade hon,

"Men är du inte en man?"

Och denna gång svarade jag,

"Jag ser genus
som ett vackert djur
som människor tar med sig på promenad i ett koppel
och anmäler till underliga tävlingar
och försöker vinna underliga priser med."

"Min kära,
en bättre fråga för Hafez
skulle ha varit

"Hur känns det att vara ett hjärta?"


För allt jag vet är Kärlek
och jag finner att mitt hjärta är oändligt
och överallt.


Anita Goldman: Guds älskarinnor (sid 199-200)