lördag 14 november 2009

Hyllning till tekniken, nunnorna och alkoholen!

I morse - i förmiddags - vaknade jag 10.30. Hoppsan - jag hade sovit i 14 timmar! Förkylning, en lindrig sådan var nog orsaken. I går kväll orkade jag inte ens se Doobidoo klart, trots Cecilia Frodes fascinerande frånvarande närvaro och stirrande blick...(kände igen mig där på något sätt..) Somnade framför TV:n med kläderna på.
Vaknade vid ett på natten, bytte om till nattlinne och tänkte att nu var jag väl sjuk...

Men se - sömnen gjorde under!
Pigg och utvilad satt jag vid elva med en stor, rykande och ljuvligt doftande kaffekopp i min hand, i den mjuka och varma sängen och hörde regnsmattret mot fönstret. Och DN låg där förstås, framför mig....Min syster ringde och vi hade en jätterolig stund i telefon. Hon i Helsingfors, jag i Haninge. En mörkgråmulen, regnig förmiddag i november.

Uppstigen fortfarande pigg och energisk. Tänkte jobba lite. Skulle kolla om jag hittade en text till en bellmanlåt på nätet. För mina elever. Det är klart att jag gjorde det. Hittade texterna till alla epistlarna plus allt jag behöver för att mina elever på A-kursen ska lära känna C.M. Bellman. Herregud vad jag blev inspirerad! Förstod plötsligt hur jag ska lägga upp - lägga om -hela litteraturundervisningen på svenska 2 A framöver! Det finns ju obegränsat med material att hämta på nätet! Lagom långa och lättlästa biografier, sångtexter, bilder..

Denna insikt: man hittar allt på nätet, allt - det är nästan som att man vägrar tro det mellan varven och blir lika häpen och fascinerad varje gång det händer.

Och så var jag tvungen att lyssna på ett par bellmanlåtar på CD:n framförda av Mikael Samuelsson. Det var ju så fruktansvärt vackert och tog mig helt i besittning...och ideérna om min blivande undervisning flödade...Jag tände små lampor för att intensifiera den novembergråa mysstämningen, plus två stearinljus, hällde upp ett glas rödvin, satt vid mitt köksbord och det var sannerligen inget fel på stämningen! Och regnet, det fortsatte att slå mot fönsterrutan, och mörkret var äkta och felfri i sin kompakthet!
Och Carl Michael hyllade sin Ulla Winblad ...

Sedan började jag tänka på hur beroende allt detta var på teknologin. Mobilerna, internet, CD:n. Utan CD:n skulle jag inte kunna njuta av Bellman just nu! Och datorn...teletekniken...jag kan ha närhet/kontakt med människor tack vare telefoner och nätet, dygnet runt. På mina villkor. Post flera gånger om dagen. Kan kommunicera även när jag inte har lust att öppna munnen och artikulera... Jag kan berika min värld och få massor av information om vad som helst när som helst genom att slå på datorn. Jag kan sitta och mysa vid levande ljus och lyssna på vackra visor från 1700-talet när min fantastiska tvättmaskin jobbar, lagom diskret, i badrummet! Och medan ugnen värmer upp lunchen.

Jag tänkte på operationen som räddade mitt liv för många år sedan. Hur andningsapparaterna ständigt väckte mig efteråt, efter operationen, när jag sov - de tjöt som galningar, maskinerna bakom mig...orsaken var att jag inte andades ordentligt.
Vilken tur att de fungerade! Och att den fantastiska kirurgen kunde sitt jobb! Och hade ett fungerande team omkring sig, som kunde sitt jobb!

Och så tänkte jag på hissen, bussen, digitalkameran, finlandsbåten, flyget...sånt jag kom på som var bra i mitt liv tack vare ingenjörerna, och det är ju så intressant med rymdteknologin...ger sunda perspektiv till var och en...
Och naturligtvis konstaterade jag att det mesta av allt detta konstruerats av män. Den rationella ingenjörsvetenskapen som styrts av män...

Hm...men inte hade de kunnat göra allt detta om kvinnorna inte hade tagit hand om deras barn och skött hemmet.

Jag började än en gång leka med en fantasi: om mänskligheten alltid hade haft jämn fördelning av hem- och samhällstjänsterna - hur hade det sett ut då? Det vill säga om både män och kvinnor hade varit lika bundna vid barnen och hemmet och arbetat på lika villkor ute i samhället.
Om den jämställdhet som de flesta politiskt korrekta ändå säger sig sträva efter alltid hade funnits. Hur skulle det se ut nu?

Tvättmaskinen skulle nog finnas, spisen, datorerna, telefonerna, CD:n... kylen, frysen,
...
Skulle internet se ut som det gör nu? Finns det några tecken på någon typ av urspårning i våra tillgångar till det teknologiska p.g.a ingengörkunskapens alienering från människan, barnet, relationen "du och jag", livet - eller det som några kallar Moder Jord? Är barnporr, våldsporr och olika destruktiva beroendeframkallande datorspel på nätet tecken på obalans? Hade krutets upptäckt fått sådana dimensioner? Atomkraften och -bomben?

Eller hade det sett ut som nu i alla fall? Eller annorlunda? Hur då i så fall?

Och så vidare...och så vidare... dessa funderingar...

Sedan hyllade jag också vinet i mina tankar.
För utan vin skulle nog Bellman inte sjungit och skrivit så vackert. Och utan det där lilla glaset med vin hade jag själv gjort någonting annat än suttit där och myst, jag kanske hade joggat eller gjort något annat dumt.. Kanske försökt låtsas som att vädret inte var så grått. I stället för att beskåda skönheten av en mulen och regnig dag i november genom en våt fönsterruta, i skenet av några levande ljus.

Nunnorna med sin stearinljustradition fick också en tacksam tanke av mig...tack och Gud vare med er!

söndag 8 november 2009

En hund som sjunger Mozart

Jag har tidigare här skrivit om min stora kärlek till djur. Jag blir så rörd och förundrad över deras "klokhet"- olika egenskaper som vittnar om ... ja, vad vittnar dessa egenskaper om?

Jag tänker på den där elefanten som räddade en 8-årig flicka undan tsunamin - den greppade tag i flickan och bar henne upp, bort från stranden.

Jag tänker på gorillahonan som när hon lekte med sin unge "föll" baklänges på rygg varje gång ungen kastade en pytteliten sten på mammas mage.

Jag tänker på hur delfinerna leker med människor...

Jag tänker på min egen älskade hund som jag visserligen förlorat, som visar en sådan spontan kärlek till och omsorg om alla människor!

Jag tänker på det jag hörde på Spanarna sist: att kor med namn producerar 3 liter mer mjölk per dag än namnlösa kor...

Och nu imorse ringde min syster och berättade, att när deras dotter spelar ett speciellt stycke Mozart på piano, så börjar hunden "sjunga med" dvs yla. Och det är bara detta enda stycke som får honom att göra så...
Min syster och svåger försöker göra ett videoklipp och lägga ut på nätet...

torsdag 5 november 2009

Stjärnljus

"Alla stjärnor är döda. Det är bara ljuset som är kvar." sa någon på TV igår.
En stjärna slocknade för tre veckor sedan.
Måtte jag snart kunna se ljuset.
Än så länge bara tunga moln...

tisdag 3 november 2009