Skuld, Skam, Heder..

Det pratas om hederskulturen i medierna just nu. Jättebra! Bra att dess mekanismer läggs under förstoringsglaset offentligt. Enligt min mening har man inte gjort det tillräckligt mycket i Sverige, och det beror kanske på att rädslan för att bli sedd som fördomsfull, generaliserande eller främlingsfientlig är lika stor som hederskulturernas rädsla för den stora Skammen.

Jag har funderat en del över detta med Skuld och Skam...begreppens innebörd och substans.

Man säger ofta att man känner Skuld fast det egentligen handlar om Skam. Man säger att man känner skuld fast man i själva verket är rädd för att ha gjort bort sig, vilket betyder "har gjort sig oförtjänt av att bli respekterad/älskad...har gjort sig oduglig inför andra"

Skulden har - såvitt jag ser det - att göra med kärlek, sorg och medlidande - kopplat till det egna ansvaret. "Jag har bidragit till att någon lider. Och jag lider med".

Skammens substans är ju Rädsla för att bli bortstött, utskrattad, att inte duga. Inte få vara med i flocken. Och följden naturligtvis en outhärdlig sorg.
Vi är livrädda för det.
Skammen sägs vara en grundaffekt, på driftplanet, den är biologisk - en överlevnadsfunktion. Vi behöver skammen för att lära oss att anpassa oss till flocken. För blir vi utstötta så klarar vi oss inte.

Den riktigt jävliga Skammen gör att man inte ens duger åt sig själv, och då är det farligt. Var ska man då vara om varken Flocken eller den egna kroppen tycks vilja ha en? Då finns två möjligheter: att göra allt för att inte kännas vid det Skamliga - tränga bort - eller att förstöra, straffa sig själv.

Jag själv gör också vad som helst för att slippa känna Skammen. Det gör nog de flesta av oss.
Det sitter i våra gener.

Men det är Kulturen som bestämmer vad som är Skamligt.

Hederskulturen är ett exempel på det verktyg som patriarkatet använt sig av för att hålla kvinnan på mattan: Skambelägga kvinnans sexualitet. Det finns inget effektivare vapen än just att hotet om Skammen. Skammen som drabbar dig och din familj. (Och i den ansvarsfrågan kommer ju Skulden in också..) Kvinnans könsorgan heter förresten Skam på finska..alltså om man översätter det finska ordet till svenska.

Killen i dagens artikel om hederskulturen i DN beskriver det väldigt tydligt. Han hade inte haft en chans att få vara med i gänget på torget om hans syster hade riskerat "hans" heder. Han hade blivit bortstött, oduglig, värdelös.
Och detsamma hade drabbat hela familjen.

Killen ställde upp på Kulturens krav: vaktade sina egna och andras systrar, spionerade på dem, satte dit dem. Själv hade han relationer med tjejer, hade sex med dem och betraktade dem som orena horor. Inte en sekund funderade han på att gifta sig med dessa horor, berättade han.

Han handlade enligt sin flocks moralkodex - tills han själv blev drabbad. Han blev kär på allvar. I en tjej som inte var lämplig inför familjens ögon. Och då vände han sig mot den, Kulturen.

Hederskulturens beståndsdelar är feghet, egoism, i vissa fall psykopati. Man förtrycker, t.o.m mördar för att själv slippa undan sin egen skam. Man gör så i Kärlekens namn. Man gör så mot sina egna barn som man säger sig älska.

För Kulturen har lärt att det är den gudomliga regeln.

Ändå verkar människorna i denna kultur ha ett normalt känsloliv...

Kulturen gör ibland vad den vill med oss.