Ännu om det där med skratt

Har gått och funderat på det där med skratt. Och speciellt det där med "hysteriskt" skratt, när man inte kan sluta.. Eller när man skrattar så man kissar på sig. Och när man "skrattgråter".

Vilka gör det och vilka gör det inte?

Har Margaret Thatcher nästan kissat på sig för att hon skrattat så mycket? undrar jag
Eller Moammar Khaddafi? Gjorde Saddam Hussein det? Breznjev?
Putin?

Varför tar jag till sådana extrema exempel?

Ja jo....inte så svårt...tänkte kanske på att Margaret Thatcher och Moammar Khaddafi tillhörde de få som vägrade att hoppa i Stina Dabrowskis program.... och det är rätt så enkelt att fantisera fler....

I alla fall.

När en Man tappar kontrollen..... Usch! Låter inte det farligt?

När en Man tappar kontrollen så händer det ofta läskiga saker.

Som jag har konstaterat tidigare i "Kåt glad och tacksam" så vill många män att vi kvinnor skrattar oss fördärvade. Åt deras skämt alltså. Medan de själva nog bara ska dra lite på munnen...

Ingemar Gens www.gens.se säger att män borde le mer.

Jag säger att män dessutom borde skratta mer - inte bara så där normalt: Hahahaha hehehehe (alltså strupskratt) , utan så där....när skrattet ockuperar hela människan....när man knappt kan andas.... när man ....när man tappar kontrollen och är helt i skrattets våld...jag vet av egen erfarenhet att man mår jättebra av det och det är inte alls farligt trots att man krampar och kan inte andas.

Det riktiga skrattets hemvist finns någonstans väldigt djupt i oss, tänker jag.

Var bor skrattet? I magen?
Ännu längre ner?

Kan det vara där någonstans där könsorganen sitter? Nää.....

Fast varför inte? Libido betyder ju lust...(livslust?)

Vem vet? Vi kvinnor drabbas ju ibland av en olycka i den regionen när vi p.g.a skratt hamnar i ett kontrollöst tillstånd...

Guu vad knäpp jag är! Sorry!