En kompis till mig berättade nyss, att hon och en annan lyssnade på Einhorns bok "Konsten att vara snäll" medan de målade - konst alltså.
De tyckte mycket om boken och höll med om allt i den. Men sedan upptäckte de - båda två - att de fick elakare och elakare tankar ju längre in i bokens innehåll de kom..
En lite komisk tanke...
Hon är förresten jättesnäll, min kompis. Riktigt snäll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar